Tankar kring readymade

Idag pratade vi om de olika modernistiska konstformerna och även om readymade.
Jag tycker att readymade är kopplat till Dadaismen och att båda två är väldigt intressanta.
 Båda två konstformerna är ju väldigt kluriga och svåra att tolka. Det känns också som att readymade är en av dem vanligaste och populäraste konstformerna idag (man har ju sett flera readymade konstverk på museum till exempel).

Jag tyckte om att båda konstformerna suddade ut linjerna mellan rätt och fel, konst och icke-konst och får tittaren att tänka efter på vad konst egentligen är för nåt. Verken är liksom menade att bli bättre ju värre dem är.
Jag tycker att det är stor skillnad på konst som är menade att vara dåliga från början, och mellan de verk som är menade att vara bra men som kan råka bli dåliga. Dem sistnämnda blir ju bara pinsamma eller dåliga på riktigt liksom.
Men sånt som är menad att var dåligt blir på nåt sätt bra. (jag kom att tänka på filmer av the Coen brothers som exempel).
Det ligger någon sorts smart ironi bakom det.