Konsthistorier - reflektion

Makode Linde undersöker hur man ser på ras och könsnormer. Hans verk handlar om identitet - visat på ett väldigt kritiskt sätt. Han arbetar bland annat med karikatyrmasker av mörkhyade människor och gör om artefakter.
Hans konst leker också med manliga och kvinnliga könsnormer - han hade till exempel gjort om målningar på prinsessor så att det ser ut som att dem har skägg.

Jag tror att han försöker upplysa folk om rasism och visa att rasism fortfarande finns, det har han själv sagt. Detta gör han genom att göra ganska så brutala konstverk och jag förstår vad han försöker förmedla, men han gör det dock på ett farligt och rätt så smaklöst sätt.
Jag kan förstå varför många människor kan tycka att verken är rasistiskt med tanke på "blackface" motivet som Makode ofta använder. Men det är samtidigt tråkigt att en av sveriges få mörkhyade konstnärer har fått så mycket hat.

Jag tror att om en vit man hade gjort dem här konstverken istället för Makode så hade det bli ännu mer kontroverser, och budskapet hade försvunnit ännu mer eftersom det hade sätt ännu mer rasistiskt ut.

Några likheter mellan Makode Linde och Lena Svedberg är att deras konst handlar om politiska ämnen och om att visa dem som oftast är utstötta i samhället.
Makodes konst fokuserar mest på mörkhyade medan Lenas oftast handlar om fattiga.

Dessutom driver deras konstverk med överklassen eller gör narr av makthavare. I Makodes fall så driver han med vita, tydligast i akten "painful cake" där han fick dem vithyade som åt av kakan, däribland kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, att framstå rasistiska. Lena gör narr av makthavare lite tydligare i sina groteska karikatyrer av svenska politiker.